Bloggande

11 saker jag älskade med BBcon 2016

bbcon2016

1. Linda Hörnfeldt

2. Hur lätt det känns att inleda samtal när man känner igen så många ansikten, och url:er på folks besökskort.

3. Hur Wilda är minst lika rödhårig och förtjusande irl.   

4. Hur min konsultkollega Johan Svensson a) var där! och b) gav en av dagens bästa föreläsningar, full av Top Gun-referenser. 

5. Hur trollbindande Clara Lidström är på scenen. Hennes och AnnaKarins keynote gjorde min dag. 

6. Hur jag faktiskt, till slut, vågade gå fram till Clara Lidström, och förklara min kärlek på ett sådär högstadieelevs-aktigt sätt.  

7. Hur sköna Elin Häggberg och Annie Månsson är att hänga med. 

8. Wildas och Elins visitkort:

teknifik-reaktionista-visitkort

9. Att även om konferenser är ca. det mest energikrävande och läskigaste jag kan utsätta mig för, så kände jag mig trygg och omringad av vänner. 

10. Att jag fick träffa Johanna Nilsson, Marcus Myhr, Andrea Femerstrand, Sara Rönne, Sylwia, och Emmi Snicker.

11. Den här bilden, som var den enda bilden jag tog under hela dagen men som kompenserar upp med all sin awesomeness:

claralidstrom-annakarinnyberg-bbcon2016

Tack Better Bloggers och Linda för detta roliga, proffsiga och väl genomförda event! Jag är så lycklig över vår bransch och alla underbara människor i den. 

 

Bloggande

Nu kokar det i grytan

ohsosensitive.com teaser

Jag har varit lite tyst de senaste dagarna, och det är för att jag jobbat/jobbar som en crazy person med ett nytt projekt. Nämligen att planera, branda och bygga en ny blogg!

Jag har bokstavligt talat inte haft något annat i tankarna hela veckan. Suttit klistrad vid datorn. Inte lagat nån mat, utan levt på kaffe och mackor. Skrivit så tangentbordet smattrat. Knappt pausat för toabesök. Glömt bort att duscha. Varit en tråkig sambo.

Men sådant är det, soloprenörskapet. När jag har en ny idé så blir jag så upprymd, inspirerad och produktiv att hela världen suddas ut omkring mig. 

Vad är det då jag jobbar med?

Den heter ohsosensitive.com. Det är en blogg/community där jag kommer fokusera på de saker jag brinner allra mest för: kreativitet och soloprenörskap utifrån ett introvert och högkänsligt perspektiv. Jag kommer skriva om hur man hanterar alla de fördomar, jobbigheter och motgångar man möter som introvert. Och hur man äger skiten ur livet som känslig, kreativ och lite rebellisk person. 

Till en början kommer jag översätta och uppdatera ett urval av inläggen härifrån för OhSoSensitive, men sen kommer alla nya inlägg jag skriver om de här sakerna hamna på den nya bloggen. Jag kommer också skapa en massa resurser för att peppa och stötta och lyfta andra introverta, högkänsliga kreatörer över hela världen.

Kommer jag överge lugnochfin?

Nähäerå. Jag startar OhSoSensitive för att jag vill expandera lugnochfin internationellt. Jag vill nå ut till fler, och jag längtar efter att skriva på engelska igen. (Som jag gjorde på den här gamla bloggen t.ex.) Av någon anledning gillar jag min engelska röst bättre.

Jag kommer inte blogga lika ofta på lugnochfin som jag gjort de senaste månaderna, men det finns vissa slags inlägg som jag kommer fortsätta skriva bara här. Vardagsuppdateringar. Nåt vegorecept ibland. Och listor, länkkärlek och annat smått och gott. Och jag kommer fortsätta läsa och kommentera i mina favoritbloggar, och svara på kommentarer såklart. <3

Så vad händer nu?

Om du vill fortsätta läsa mina inlägg om soloprenörskap, bloggande, kreativitet och tankar kring att vara introvert och högkänslig: Gå till ohsosensitive.com och gå med i mailklubben. Då är du med från starten och missar inget. Sajten lanseras inte förrän i början på nästa vecka, och tror det kan ta ett tag innan feeden kommer upp på Bloglovin och andra ställen.

Mailklubben är både ett sätt att prenumerera på bloggen, och ett sätt för mig att ha en närmare dialog med mina trognaste bundsförvanter. Mailen kommer gå ut en eller två gånger i månaden (inte bestämt mig ännu) och innehålla lite intimare snack, pepp och tips från mig. Där länkar jag också till månadens inlägg och bjussar på extramaterial och resurser. 

Men det går såklart precis lika bra att fortsätta komma hit om du är obekväm med att läsa på engelska eller inte är så intresserad av de här ämnena. I love you either way. 

Damn it asså, jag är så peppad på detta. Kan knappt sitta still. Hoppas verkligen att du vill hänga med mig på den här resan…

 

Karriär

Läs det här om du hatar ditt jobb

las-det-har-om-du-hatar-ditt-jobb

Jag tänker mig att du som läser detta har ett jobb som du hatar. Eller åtminstone inte trivs i. Kanske är du på väg dit just nu. 

Jag vet precis hur det känns. Jag har känt likadant många, många, många gånger. 

Jag har haft jobb där jag gråtit i hissen upp varje morgon. Där jag stängt in mig på toaletten 20 minuter i sträck, spolat varmt vatten över händerna och låtsats att jag varit på en strand nånstans. Hoppats så innerligt att jag ska bli sjuk, så att jag kunnat vara hemma. Eller fejkat akut sjukdom på arbetsplatsen för att kunna fly därifrån.

Jag har suttit på så många bussar, t-banor och tåg på väg hem från jobbet, med tom blick och undrat om det är så här det ska vara. Om det bara är jag som är ovanligt kinkig, morgontrött, omotiverad och känslig. Inkapabel att suck it up som alla andra.

Inget jobb är roligt hela tiden. Även den roligaste anställning eller projekt har trista perioder, konflikter eller andra undantagstillstånd som kan få en att temporärt hata sin tillvaro. Det betyder inte att man borde lämna sitt jobb.

Men om du upplever det som att livskraften sakta rinner ur dig för varje morgon du anländer till arbetsplatsen. 

Om du känner dig otillräcklig, outnyttjad, oviktig. Som en utbytbar kugge i ett maskineri du inte bryr dig ett skit om. 

Om du längtar efter att bli kissnödig så att du kan låsa in dig på toaletten och stanna länge, länge för att få en paus från eländet. 

Om du räknar timmarna tills du får gå hem. 

Om du tackar gud när du vaknar upp med lite ont i halsen och kan sjukskriva dig. 

Om du blir deprimerad av tanken på att vara kvar på den där arbetsplatsen på obestämd framtid.

Då är det dags att tänka om.

Det är inte rimligt att spendera 40 timmar i veckan med att göra något som sakta tar kål på dig. Inte när det finns alternativ. 

“Men jag har inga alternativ. Jag har ingen utbildning, ingen erfarenhet, inget självförtroende, inga kontakter, ingen självdisciplin, ingen klar riktning i livet.”

Bullshit. 

Det kanske känns omöjligt nu, men det börjar med ett beslut. Antingen så gör du det bästa av läget och “nöjer dig” med sakernas tillstånd. Eller så bestämmer du dig för att du är menad för något annat. Något bättre och mer meningsfullt. 

Jag har ingen aning om vad det skulle kunna vara för dig. För min del har jag alltid vetat att jag är illa lämpad för en anställning, och helt enkelt måste göra min egen grej för att vara lycklig. Jag har inte alltid vetat vad denna “grej” ska vara, bara att jag måste hitta ett sätt att vara min egen chef, annars går jag under

I ditt fall kanske du bara inte hittat rätt arbetsplats och kollegor. Eller så borde du bli frilans. Eller så kanske du är en potentiell entreprenör/soloprenör.

Kontentan: Du har alternativ. De kanske känns svåra och osäkra och outforskade, men tro mig, de är görbara även för dig. 

 

Så vad kan du göra nu, just idag?

Gå till jobbet med ett finurligt leende på läpparna, och utför dina arbetsuppgifter efter bästa förmåga. För vid sidan av ska du börja plotta din escape. Spara pengar. Fundera över vad du allra mest älskar att göra, och göra research på hur du skulle kunna göra det till en business.

Samma sekund som du bestämmer dig för att ta makten över din situation får du en slags superkraft: förmågan att bättre stå ut med vardagen.  

Skaffa dig ett totem som påminner dig om du är på väg någon annanstans. Mitt är det här halsbandet, som jag alltid har på mig när jag behöver bita ihop och step up my game:

na-nu-javlar-smycke

Använd alla hopplöshetskänslorna, frustrationen och tristessen som bränsle för att ta dig vidare mot något bättre.

Omringa dig själv med inspiration och pepp, i form av t.ex. podcasts, bloggar och böcker. Du ska få några länkar av mig i slutet på inlägget. 

 

Men framför allt, kom ihåg:

Du behöver inte “nöja dig”.

Du kan göra något nu, idag, för att ta dig lite närmare där du vill vara.

 

Inlägg: Boktips för blivande entreprenörer

Inlägg: Podcasts jag lyssnar på för jobbpepp

 

Min vardag

Fredagsrapporten v. 20

fredagsrapporten-v-20

Vad har den här veckan bjudit på? Ömsom smekningar, ömsom örfilar.

Jag har känt mig inspirerad och fått mycket jobb gjort, och samtidigt kunnat koppla av och njuta av naturen. Vädret har inte varit fantastiskt, men jag har sett bra film och serier och läst mycket böcker. 

Min lilla hyllning till livet på lantstället i veckan har börjat förvridas till sin motsats. Det är vår, vilket innebär att naturen (läs: insekter) vaknar till liv. Överallt, hela tiden, och alldeles för nära mig. 

Låt mig måla upp en scen för dig:

Igår kväll bestämde jag mig för att flytta mina saker från grannhuset till min mammas hus. (Min familj har två hus bredvid varandra här i byn, long story.)

Ingen har bott i grannhuset på ett tag, så det har nästintill reclaimats av diverse andra invånare. Det är spindelväv och äggsäckar överallt och spindlar som hissar ner sig själva från taket när man minst anar det. Jag har inget emot spindlar, jag respekterar och till och med beundrar dem, men någonstans går även min gräns.

Och nattfjärilarna… De dyker upp ur tomma intet när mörkret kommer, för att fladdra runt hysteriskt hela natten och sen POFF, smälta in i väggarna på morgonen. Väggarna i huset är i furu, med massvis av kvisthål, så det är omöjligt att urskilja var alla spindlar och nattfjärilar sitter. Lite stressande.

Och sen har vi getingarna. De feta getingdrottningarna som just nu flyger runt och letar ställen att bygga sina bon på. De är många. De tar sig in överallt. De vägrar ge sig av. De tar inte hints. 

Jag har svår getingfobi. Så när jag inte längre vågade korsa verandan två meter för att gå på toaletten så beslöt jag mig för att packa ihop mina saker och flytta in i det mindre, fräschare och vitmålade gästhuset i mammas hus. 

I samma minut som jag började springa mellan husen och flytta saker så var det som att naturen samlade sina trupper och gick all-in på mig. Det flödade in getingdrottningar till uterummet. (Som är inglasat och stängt.) Jag fick samla mod i flera minuter för att ens våga öppna dörrar. Stå och titta ut med hjärtat skenande av skräck.

De kunde bli tysta en lång stund för att, så snart jag smög ut från huset, överaskningsflyga ner från taket och skrämma skiten ur mig. Och när jag lyckats ta mig till det andra huset så var där en annan geting i det uterummet och väntade på mig. 

Jag släppte ut dem. De kom in igen och tog med en kompis.

Till slut stod jag på andra sidan glasdörren i det andra gästhuset och hyperventilerade och snyftgrät, medan en geting gång på gång kastade sig mot mig på andra sidan glaset. 

Jag har nått vansinnets rand. Har börjat bete mig som en paranoid schizofren. Ständigt på min vakt. Tycker mig höra dovt surrande i tystnaden när jag ska sova.

Jag vill älska naturen, och alla hennes skapelser. Men hon gör det så förbannat svårt ibland. 

Anyways, senare idag kommer min familj och sambo ut hit för att spendera helgen med mig och getingarna. Jag längtar efter dem. Längtar efter att kyssa min pojkvän och gosa med min lilla hundsyster. Och på söndag åker jag tillbaka hem med dem. Hem till stadsbullret och trängseln och ett klibbvarmt sovrum. 

Jag har lite svårt att existera i världen just nu. Behöver läsa om min överlevnadsbibel ”Att leva ett liv, inte vinna ett krig”.

 

Lite bilder från veckan

Förra helgen blåste det halvkuling och regnade, så jag satt mest inomhus, drack te och läste. 

 

wild-swans

Men sen klarnade det och blev en sjuhelsikes vacker måndagkväll. Jag körde min första Ett Foto i Timmen, och lyckades fånga dessa tjusiga svanar på bild. 

 

rhubarb

Temat i #MånadensGröna är rabarber. Jag tog första steget mot att eventuellt åstadkomma något där: Jag gick ut och plockade rabarber. Now what? Inte den blekaste. 

 

spider-egg

En av husspindlarna väntar tillökning. Några tusen stycken. Varma lycköskningar till den blivande modern. 

 

pretty-in-braids

Älskar att mitt hår blivit så pass långt att jag kan göra inbakade flätor. 

 

sky-in-water

Om kvällarna, när solen just sjunkit ner bakom träden och vattnet ligger spegelblankt, då går jag ner till bryggan och låter hela mitt väsen fyllas av frid. 

 

Bloggkärlek

Alicia Siverts akvarell-guide. Inspirerade mig till att vilja plocka fram mina färger när jag kommer hem. 

Vegokäks samlingsinlägg med strategier för att motverka kroppsångest. Så mycket visdomar och smart tänk. Den här ska jag ha nära till hands när jobbiga tankar kommer. 

Underbara Claras text om att våga flytta till landsbygden, trots oro kring jobb.

”Jag hör ganska ofta att folk vill flytta till landsbygden men inte vågar för att de inte har något jobb dit de flyttar. De hade inte vi heller egentligen. Men när vi hamnade här så skapade vi våra jobb.”

Så inspirerande! 

Nadine Svenssons inlägg med en massa härligt ”skräpig” litteratur att koppla av med. Det här var precis vad jag varit sugen på under veckan. Och i mitt inlägg om Inspirationssjukan så var en punkt just att unna sig lite vanlig hederlig underhållning ibland, för att ge hjärnan semester från all duktighet. Hittade flera böcker i den här listan som jag lånade hem som e-böcker från biblioteket

Hur var din vecka? Nån mer här som lider av insektsångest? 

 

Personlig utveckling

Inspirationssjukan: Att hantera information overload

inspirationssjukan-information-overload

Ugh… Du vet när man klickar upp bloggfeeden och har 257 olästa inlägg. Och så många sparade artiklar att man inte fattar hur man ska hinna gå igenom dem.

När man får scrolla Instagram i över en timme för att komma ikapp. Och Pinterest – Pinterest ska vi inte ens nämna. 

Alla teveserier man ligger efter i och alla filmer man vill se. Boklistan som är tre mil lång. Oj, där kom precis ett nytt avsnitt av min favoritpodcast. Ska bara lyssna klart de senaste tio först.

Överallt, små ilsket röda notisikoner som pockar på uppmärksamhet.

Information overload.

Den där yrseln och nästan fysiska illamåendet man känner när man tagit in, eller känner sig tvungen att ta in för mycket intryck. Den där känslan av att vara överinspirerad.

Den är ett verkligt (i-lands)problem dessa dagar. Minns du för några år sen när det pratades om ”the Google generation”, och konsten att hitta så mycket och så relevant information det bara gick. Hur det sades var framtidens avgörande skill.

Den tiden är förbi.

Idag får vi all information vi behöver och mer därtill nerkörd i halsen bara vi fäller upp laptoplocket. Vi behöver knappt leta. Superintressant och användbart och roligt och livsviktigt innehåll är ööööööverallt. Heeeeeela tiden. Vad som är absolut avgörande idag är att kunna filtrera. Välja bort. Stänga av.

inspirationsjukan-citat

När jag läste det här citatet (i en bok, jag minns inte vilken), så blev jag lite kallsvettig.

Min uppmärksamhet är en begränsad resurs, och all information jag tar in äter upp den här resursen. Ju mer tid och energi jag lägger på att ta in saker, desto mindre har jag att ge: till mina projekt, till mina relationer, till mig själv. Det är enkel matematik.

Vissa dagar får jag absolut ingenting gjort, för min hjärna är utmattad efter att ha sugit upp innehåll som en svamp hela dagen. Det var länge sen jag såg en hel film utan att ständigt fippla med mobilen, för jag har vant min hjärna vid en strid ström av intryck och information.

När jag sätter mig vid datorn för att skapa så kommer inget. Jag är förlamad av alla intryck. Jag tänker undermedvetet: ”Vad kan jag tillföra till detta överflöd? Borde jag kanske låta bli att ens försöka?” 

Inspiration är underbart. Det kan ge näring åt ens egna kreativitet. Men för mycket inspiration kommer istället döda den.

Vi kan inte bara andas in och andas in och andas in utan att någon gång andas ut. Vi kan inte tillföra något till världen om vi hela tiden är upptagna med att konsumera. Vi måste bli bättre på att blockera, filtrera och sortera bland intrycken.

Här är några tankar som hjälper mig göra detta…

5 steg för att hantera inspirationsjukan:

1. Rensa bland informationen du tar in.

Nästa gång du scrollar igenom dina feeds, reflektera över hur mycket av allt detta som egentligen ger dig något. Vad känns värdefullt för dig, och vad kan du vara utan?

Var skoningslös med vad du släpper in i din feed. Vilka personer eller företag du ger av din dyrbara uppmärksamhet till. Förtjänar dem det?

2. Bli kvitt din FOMO (Fear of Missing Out)

Finns det innehåll du konsumerar mest för att du tror att du borde? För att du är rädd att missa något?

Newsflash: Du missar redan tonvis med superviktig information. Du är bara människa. Du har bara två par ögon och 24 timmar på ett dygn. Att hålla dig 100% uppdaterad är en omöjlighet, så släpp det. Ta ett djupt andetag och släpp det. Du kommer klara dig utmärkt ändå.

3. Ha en plan med informationen du tar in. 

Innan du “hetskonsumerar” information om något ämne: fråga dig själv om det här är information som du kan göra något med just nu. 80% av allt du tar in kommer du ha glömt bort imorgon.

Istället: leta bara aktivt efter information som du planerar att omsätta i praktiken just nu. Och förvandla informationen till anteckningar och todos medan du tar till dig den.

4.Unna dig (lagom mycket) nöjeskonsumtion. 

Det fanns en tid då jag nästan aldrig unnade mig att läsa skönlitteratur eller lyssna på ”pratpoddar” eller slökolla nån skräpserie. Det kändes inte produktivt nog. Jag ville att all information jag tog in skulle syfta till att fortbilda, informera och inspirera mig. 

Men det här är inte hållbart. Hjärnan behöver lek och avslappning. Och även om jag inte tror på att döva sig själv med meningslöst tidsfördriv, så älskar jag att medvetet koppla av med väl utvald underhållning ibland. Det är som att ge hjärnan semester.

5. Avsätt tid för att inte ta in några intryck alls.

Det här är den allra viktigaste punkten, och det enda som kommer göra verklig skillnad mot inspirationsstressen.

Öva dig på att helt stänga av alla inkommande intryck. Meditera om du vill. Sitt i en fåtölj och titta ut genom fönstret. Ta en promenad (Utan podcasts. Hemsk tanke, jag vet.) Lägg dig i ett bad (Utan bok eller tidning.) Öva dig på att göra så lite som är mänskligt möjligt. Du kommer hata det. Jag hatar det, det är det jobbigaste och svåraste som finns. Och det mest befriande och läkande.

 

Checklista

☐ Avprenumerera på nyhetsbrev (Testa tjänsten Unroll Me)

☐ Rensa bland bloggarna du följer. Jag följer bara de vars inlägg ger mig något och som jag ofta kommenterar hos.

☐ Rensa bland vännerna på Facebook, samt de du följer i sociala medier. Behåll de som inspirerar, underhåller och får dig att må bra.

☐ Praktisera Inbox Zero och sätt upp filter för att hjälpa dig stuva undan och kategorisera mailen. Jag har bara två mappar i mitt mailprogram: ”Bra att ha” och ”Inväntar svar”. Resten antingen svarar jag på direkt eller arkiverar.

☐ Begränsa dina scroll-sessions i sociala medier. Gör det inte kontinuerligt under dagen utan försök hålla dig till typ en gång på morgonen och en gång på kvällen.

☐ Ha ett system för inkommande information. Jag använder Feedly för att samla alla mina bloggprenumerationer. Jag går igenom min feed en eller två gånger om dagen och då skummar jag bara och sparar det som jag vill läsa senare eller kommentera på. Sen har jag andra tillfällen då jag går igenom de sparade inläggen, läser i lugn och ro, kommenterar och samlar allt sånt jag vill dela i bloggen eller sociala medier.
Jag använder också Pocket för att samla bra resurser eller tokbra inlägg som jag vill kunna hitta nån annan gång. På det här viset följer all min inkommande information samma procedur och jag känner mig inte bombarderad från alla håll.

Lider du också av inspirationssjukan? Hur gör du för att filtrera och sortera information, har du ett system? =)

 

Min vardag

Saker jag älskar med att vara här

saker-jag-alskar-med-att-vara-har

Sen jag kom till landet i torsdags så har jag samlat: på tacksamhetstankar och på alla saker som gör att jag älskar att vara här just nu. I skärgården, alldeles ensam, i huset jag lånat.

Saker jag älskar med att vara här:

Hur uppmärksam jag är på min omgivning: vilket väder det ska bli till kvällen, hur mycket det blåser just nu, och när jag bör gå och lägga mig för att inte väckas av nattsjungande fåglar.

Hur mörkt och tyst det blir på nätterna, och hur jag kan se hela vintergatan.

Hur mycket mer jag uppskattar det jag har att äta, för att jag själv släpat det en mil på pakethållaren, över branta backar och i hård motvind.

Hur kreativ jag blir med maten, när mina ingredienser är väldigt begränsade:

matbegransningar

Hur mycket mer tid jag upplever mig ha, när ingenting avbryter eller distraherar mig.

Hur måsarna låter som att de åker utför i en väldigt brant bergochdalbana.

Hur mycket klarare jag tänker, och djupare jag känner av att vara omringad av mer natur och färre människor.

Hur uppfriskande det (faktiskt) är med en iskall dusch på morgonen, för att man använt upp allt varmvatten. 

Hur det är spindlar precis överallt och jag är helt fine med det.

Hur mycket jag uppskattar solen efter en kall och regnig dag.

klippor

Hur befriande det känns att vara överlämnad åt naturen och vädret. Att inte kunna planera sin dag exakt som man vill. Att existera i en kontext och inte i ett vakuum.

Hur mycket godare maten smakar när jag varit utomhus och rört på mig.

Hur rofyllt det är att diska dagens disk i en balja varmt vatten.

Hur lycklig jag är över att jag just nu är precis där jag ska vara.

Min vardag

Ett foto i timmen 16/5 2016

ett-foto-i-timmen-16-maj-2016

”Det här med Ett Foto i Timmen. Om man skulle ta och prova det” tänkte jag igår. Och här är den nu: bloggens allra första EFIT! (Kan vi kalla det för en EFIT? Jag tycker det.)

Så här fortlöpte alltså min gårdag. En någorlunda vanlig måndag, om än i ”workation” mode. Hade jag gjort en EFIT hemma i stan hade det varit typ 20 bilder i följd på min datorskärm. Jätteintressant.

kl08

07.44 – Vaknar upp till denna vy. Undersidan på översängen i våningssängen jag sover i. Det är smidigt, för jag kan kila fast min iPhone där på kvällarna när jag ligger i sängen och lyssnar poddar.

kl09

09.00 – Gör som jag brukar: brygger en stor kanna kaffe och sätter mig vid datorn. Här svarar jag på massa fina kommentarer, läser ikapp bloggar och sköter lite jobbkorrespondens. 

kl10

10.00 – Öppnar köksdörren på glänt för att riktigt fatta att gårdagens ursinniga regnstorm verkligen är över. Det är vindstilla och nästan lite soligt ute. Humlorna surrar och fåglarna sjunger. Som om ingenting hänt.

kl11

11.00 – Har fortfarande ganska jobbig mensvärk och tycker synd om mig själv framför spegeln. 

kl12

12.00 – Tar fram en skål overnight oats ur kylen och sätter mig och läser om klassikern The Spiral Dance. 

kl13

13.00 – Hoppar på cykeln för att åka och handla lite mat. Ena handen på styret och den andra nonchalant fotandes med mobilen. Utan hjälm. Säg inget till min mamma. 

kl14

14.00 – På väg hem från affären. Överväger att köpa med mig en påse bajs hem. Men ärsch, har ju inte plats på pakethållaren så det får vara. 

kl15

15.00 – Serverar mig själv dagens lunch bestående av snabba kolhydrater och natriumglutamat. Om nom nom. Säga vad man vill om snabbnudlar men äckliga är de då rakt inte.

kl16

16.00 – Dags att fortsätta jobba lite… Hoppsan, Magnus hade visst skickat ett klipp till mig med världens sötaste sälbebis.

kl17

17.00 – Det är hårt arbete att prokrastinera så jag unnar mig en bensträckare. Lånar mammas trädgårdstofflor och går upp på berget bakom huset. Lyssnar på göken och koltrastarna och ringduvorna. 

kl18

17.40 – Men nu så. Tar itu med frilansjobb och förbereder blogginlägg. Testar bloggverktyget CoSchedule efter tips av Katta

kl19

19.20 -Här nånstans förklarar jag arbetsdagen slut, tar en folköl och går ner till vattnet för att titta på kvällssolen. Det är som om vädret ber om förlåtelse för gårdagens stormiga, regniga utspel. Jag godtar ursäkten.

kl20

20.00 – Som om inte solnedgången var nog: två svanar kommer flygande från andra sidan fjärden. Som den fågelpaparazzi jag är rycker jag upp kameran och lyckas fånga dem precis när de flyger förbi. Fäller nästan en tår, så vackra är de. Ligger och guppar i det glittrande vattnet, och sticker stjärtarna i vädret sådär som fåglar gör när de letar mat under ytan. Det är det sötaste jag vet, klarar knappt av att se det. 

kl21

21.00 – Men något jag verkligen klarar av att se är senaste avsnittet av Game of Thrones. Orkar inte styra upp middag så jag brer några mackor och kokar en kopp te. 

Sen blir jag för trött för att orka fota mer, men det som händer efter GoT är att jag även kollar veckans Silicon Valley, och inspirerat av det googlar ”T. J. Miller stand up” och därifrån trillar ner i det svarta hål som är YouTube.

Kollar sedan stand up-videos alldeles för länge, somnar alldeles för sent på natten, och vaknade nyss alldeles för sent på dagen. Så här sitter jag nu, och har inte ens kokat mitt morgonkaffe. Ska gå och göra det nu. =)

 

Bloggande

Så skriver du bättre bloggtexter

skriv-battre-bloggtexter

Hur blir man bättre på att skriva bloggtexter? En bra text är såklart en smaksak. Men enligt mig så finns det 5 grundstenar i alla engagerande och berörande blogginlägg.

Jag vill akta mig för att peka för mycket med hela handen, för jag vill inte begränsa någons uttryck. Följande tips är alltså mina åsikter, baserade på mina erfarenheter och lärdomar efter ca. 16 år som skribent.

De flesta tipsen är universella för så gott som alla texter. Iallafall de vars syfte är att locka, engagera och beröra. Du hittar variationer av dessa i varenda skrivarkurs eller bok om skrivande. Av en anledning.

Here we go!

1. Berätta historier

Det är ett välkänt faktum att vi bättre knyter an till och minns en text om den är berättad som en historia. Vi är liksom wired att svara väl på historier och har alltid varit.

Så ju oftare du kan formulera fakta som en berättelse, eller väva in dina poänger i personliga anekdoter, desto mer uppmärksamt kommer läsaren läsa.

Exempel: Anna Lovinds text om när hon tackade nej till sitt drömjobb. Det känns nästan filmiskt, med repliker och allt. Och även om det inte är en särskilt unik historia så är det hennes historia och den så själfullt berättad. Jag sögs in från första meningen. 

 

2. Skriv målande

Om du pluggar/har pluggat på högskola eller universitet: tänk på hur dina uppsatser och tentor ser ut och gör precis tvärtom.

Sky abstrakta påståenden och floskler som pesten. Tänk mer skönlitterärt. Tvinga dig själv att zooma in, nämna detaljer, vara konkret. Försök måla upp bilder med dina ord. Om du berättar hur din morgon var, skriv inte bara att den var lugn eller kaotisk: beskriv de detaljer som gjorde den lugn eller kaotisk. Förflytta din läsare dit.

Exempel: Malin Wollin, i något av hennes Hemnet-inlägg. Typ detta och detta. Dör p.g.a. så jävla bra. 

malin-wollin-bloggtext

 

3. Var dig själv (asså verkligen)

Det är en klyscha, men det är svårare än man kan tro det här att få fram sin personlighet i sina texter. Det kräver övning. 

Skit i allt du fått lära dig på eventuella svensklektioner. Skriv som om du hade pratat. Dra dina internskämt. Använd ditt eget språk, även om det kanske låter konstigt i text. Bjud på dig själv och dina erfarenheter (se punkt 1). Och brodera ut så mycket du vill.

Exempel: Regina på byregina.com. T.ex i detta inlägg. Hon är så himla mycket sig själv i allt hon skriver. Hon är så real. Man läser ett stycke och sen vill man bli bästis med henne. Jag hade känt igen en av hennes texter på en mils avstånd. Snacka om life goals.

 

4. Visualisera din läsare

Det här är ett knep som gjort det mycket lättare för mig att följa tipsen 1 – 3. Det är också budordet varenda (bra) copywriter lever efter.

Ju bättre du känner din läsare och kan sätta dig själv i dennes stol, desto lättare är det att prata till hen som till en nära vän. Alla kommer inte gilla dig och dina texter, och alla kommer inte få ut något av att läsa din blogg. Men om du har pinpointat din specifika slags läsare och skriver till hen på ett sätt som går rakt ut genom skärmen och in i hjärtat, då jävlar kommer hen att gilla dig. Och hellre en handfull läsare som verkligen älskar dina texter än tusentals som ba ”meh”. 

Alltså: När det passar i ett inlägg, skriv i ”du”-form, direkt till din läsare. Få hen att känna igen sig. Skriv med empati. Låtsas att hen sitter mittemot dig på ett café och ni fikar och pratar som vänner.

Exempel: Närhelst du läser ett blogginlägg som känns intimt och liksom riktat mot just dig, då har författaren använt det här knepet. Det känns underbart. Det känns som att komma hem. Jonna Jinton är bra på det här. Även när hon bara skriver nån vardagsuppdatering så gör hon det avslappnat och vänskapligt. Och Elin på ToThrive är en mästare på det

 

5. Blanda upp texten

Det här är verkligen ingen pekpinne utan mer en positiv trend jag ser i bloggvärlden och min egna preferens vad gäller blogginlägg jag går igång på.

Jag är all for att en text ska kunna funka bara för sig själv, men vi människor funkar inte riktigt så. Vi har lättare att behålla fokus när det är lite luft mellan styckena och nån fin bild som bryter av. 

Så om möjligt, blanda upp din text med bilder, listor, rutor, mellanrubriker, citat. Tänk tidningsartikel.

Exempel: Matilda på Matildigt gör så satans snygga receptinlägg. Titta bara här liksom. Apsnygga bilder som ligger sida vid sida och så själva receptet mot en cool marmorerad bakgrund. Jag. Vill. Också. Kunna. 

matildigt-inlaggslayout

Vad kännetecknar en bra bloggtext för dig? Länka gärna till nåt bra exempel! =)

Om mig

Mitt liv i selfies

mitt-liv-i-selfies

Jag erkänner. Det här inlägget är mest för min skull. 

Efter sisådär två månader med ny kamera och Lightroom så har jag spenderat mycket tid i mitt fotoalbum. Att gå igenom gamla bilder är som ett svart hål som bara slukar hela ens dag utan att man är medveten om det. Det känns som att resa i tiden. 

Så för mitt eget höga nöjes skull: här kommer en enda lång selfiekavalkad från mina 32 år i livet.

Jag ber om ursäkt på förhand. Sandra eller Clara eller Jonna eller Flora har säkert skrivit något roligare. Gå till dem istället, det är helt ok. 

80-talet

louise-pa-80-talet

Framåt slutet av 80-talet är jag en långhårig och intensiv unge som far runt överallt och förklarar saker för folk.

louise-typ-5-ar

Detta är min standardoutfit kan man säga. Uppiffad av mamma i klänning och rosett, och med Musse Pigg i famnen.

90-talet

louise-typ-8

Sen blir det 90-tal och jag får mitt första Nintendo. <3 Början på en lång kärlekshistoria med tevespel. 

louise-som-fjortis

Snabbspolar vi några år så hittar vi en riktig ärkefjortis. Med dålig hållning och bortnoppade ögonbryn. Spenderar nästan all min vakna tid framför mitt röda piano.

louise-16-ar

Sen blir jag 16 och får attityd. Här ber jag pappa fota mig för min profilbild på Lunarstorm. För det var där man hängde då. 

2000-talet

hiphoplouise

Börjar på musikgymnasiet Rytmus i Stockholm, med piano som huvudinstrument. På fritiden skriver jag rim, drömmer om att bli rappare och lyssnar mest på Beastie Boys, Eminem och Dr. Dre. Är larger than life, som tydligt framgår av bilden. (Tydligen var jag west side också.)

louise-18-bast

Runt tvåan på gymnasiet blir jag istället svår. Klär mig bara i svart. Breddar min musiksmak till att inkludera Pink Floyd och A Perfect Circle. Skriver provocerande ”krönikor” i form av dagsboksinlägg på Lunarstorm. 

louise-pa-gymnasiet

I trean byter jag huvudinstrument till sång. Här ses jag framföra Neil Youngs ”Out on the Weekend.” (Japp, jag spelar munspel också.)

louise-19-arig-student

Studenten. Då poserar man självsäkert med cigarr i mungipan. I själva verket är jag sjukt obekväm med hela grejen och lider av en massa introvert-relaterad ångest. Är mest glad att gymnasiehelvetet är över.

För nu ska man ju ut ur boet och in i arbetslivet. Jag vill helst bli skådespelare, så jag ser till att få proffsiga porträttbilder tagna av en fotograf. Med dessa bilder lyckas jag sen få jobb – som receptionist. Oh well.

louise-the-teaterelev

Några år senare tar jag tag i skådespeleriprojektet genom att gå på teaterlinje på folkhögskola. Här har jag the time of my life i ett och ett halv år ungefär.

louise-hogskolestudent

Sen bestämmer jag att jag vill bli spelutvecklare istället. Flyttar till Skövde för att plugga Dataspelsutveckling, med inriktning speldesign, på Högskolan. 

louise-uttrakad-hogskolestudent-startar-blogg

En annan sak jag gör under högskoletiden är blogga. Är understimulerad, och har oceaner av såväl åsikter som fritid. Lugnochfin går online nån gång sent 2008/tidigt 2009. 

 

2010-talet

 

louise-start-up-aren

Nyutexaminerad och tillbaka i Stockholm. Vete fasiken vad jag vill syssla med, så jag bestämmer mig för att starta företag och leva startup-livet. Springa på pitchmöten i kavaj och sånt. 

louise-2013

Frilansjournalist blir jag också, och klipper håret kort.

louise-2014

År 2014 provar jag nya glasögon lite halvengagerat.

louise-2015

Och 2015 lär jag mig använda ögonbrynspenna och blir så här pepp på kuppen.

Personlig utveckling

Veckans Ekoutmaning #1: Minska matsvinnet

VeckansEkoutmaning-1

Jag gillar att talk the talk om hållbarhet och ekologisk livsstil. Men do I walk the walk?

Det kommer jag snart bli varse om, tack vare att Ekoenkelt precis startat Veckans Ekoutmaning. En serie utmaningar för att leva mer hållbart och ekologiskt.

Utmaning nummer 1 är lämpligt nog min största akilleshäl: Minska matsvinnet. Rent konkret så var tanken att inte köpa någon ny mat på hela veckan, eller att åtminstone göra slut på så mycket befintligt mat som möjligt.

Detta failade jag totalt den här veckan.

En kombination av att jag mådde skit i början av veckan och bara ville äta pommes frites som en slags självmedicinering, och av att jag åkte ut till landet i torsdags och var tvungen att handla lite mat på vägen för att överhuvudtaget kunna äta någonting.

Men ingen är perfekt hela tiden. Det viktigaste syftet (för mig iallafall) med den här utmaningen är att uppmärksamma mina brister och ovanor och sakta men säkert fasa ut dem.

I matsvinnsfrågan har jag både bra och dåliga vanor.

Saker jag gör bra

  • Jag lagar oftast min mat själv, från grunden.
  • Jag lagar mycket mat och fryser in.
  • Jag planerar (oftast) vad jag ska laga i veckan och håller mig till det.
  • Jag är rätt bra på att använda det jag har hemma och “koka soppa på en spik”.
  • Jag kommer ofta ihåg att frysa in sånt som jag vet att vi inte kommer hinna äta upp innan det blir dåligt. T.ex. bröd och färska grönsaker.

ravaror

Saker jag är kass på:

  • Jag kastar ofta rester, särskilt om maten inte blev sådär supergod.
  • Jag glömmer bort matlådor.
  • Jag är kinkig med matlådor eller mat med kort datum.
  • Jag glömmer bort råvarorna jag redan har hemma och köper nya ingredienser istället.
  • Jag glömmer ibland bort frukt och grönt och upptäcker dem först när de blivit dåliga.
  • Jag märker inte upp min infrysta mat. Vår frys är full av oidentifierbara matpåsar med ungefär samma färgnyans, vilket gör att man drar sig för att tina upp dem då man vet inte vad man får.

 

Kärnan i problemet: Jag är en bortskämd västerlänning med för mycket pengar och för nära till närmsta matbutik. Jag är dålig på att hushålla och dålig på ge maten det värde den förtjänar.

 

Till min fördel så kommer jag bo mycket på min familjs lantställe ute i skärgården framöver. Där är det typ en halvtimme på cykel som gäller för att komma till affären. Inga impulsköp sent på kvällen med andra ord.

Jag ser det som en välbehövlig bootcamp för att bli bättre på att planera mat och äta mer minimalistiskt.

 

Att göra:

1. Inventera kyl, frys och skafferi noga INNAN någon ny mat inhandlas. Köp så lite ny mat som möjligt.

2. Planera färre nya måltider per vecka och lämna några dagar öppna för att experimentera med det som finns.

3. Organisera frysen bättre och märk upp vad alla matlådor och påsar innehåller. Skriv upp allt som finns i frysen på en lista för snabb överblick.

Hur gör du för att ta vara på maten? =)