Trots både ökad medvetenhet om utbrändhet och ökade insatser för att förebygga psykisk ohälsa av det slaget ökar antalet utbrända i Sverige. Utbrändhet, eller utmattningssyndrom som den formella diagnosen lyder i Försäkringskassan blanketter, är en komplex sjukdom som både angriper fysik och psyke.
En av de många utmaningar med sjukdomen är alla de missuppfattningar som florerar om utbrändhet, samt svårigheterna att bedöma arbetsförmåga. En vanligt missuppfattning är till exempel att det sociala stödet på arbetsplatsen påstås kunna skydda mot utbrändhet. Enligt en färsk forskningsstudie stämmer dock inte detta, vilket många sjuka själva nog hade kunnat vittna om också, då det sällan ”bara” är arbetet i sig som utlöser en sjukskrivning i utmattningssyndrom.
Klart är dock att dagens slimmade organisationer bidrar till att medarbetare i större utsträckning mår dåligt och tvingas sjukskriva sig. En grundproblematik i organisationer och företag är i sin tur ofta dels dålig kunskap om hur sjukdomen uppstår och dels en övertro och vilja att försöka lösa problemet på individnivå. Det är tyvärr alltför vanligt att försöka åtgärda problemet med diverse kurser i mindfulness och stresshantering.
Att lära sig tekniker i mindfulness, meditation och praktisk stresshantering är förvisso viktiga byggstenar för den som akut insjuknat. En än viktigare fråga som vi dock saknar svar på idag handlar om hur vi ska få tillbaka alla de före detta utbrända till samhället igen på bästa sätt? För de flesta blir en återgång till samma arbetsplats som gjorde personen sjuk en omöjlighet. Och det handlar inte nödvändigtvis bara om att hyra en lägenhet via Air B’nb och dra iväg för en veckas miljöombyte eller hitta drömboendet utomlands via mowido, många väljer att ta drastiska kliv i livet genom att göra rejäla livsförändringar. Både förhållanden, arbetsplatser, matvanor och livsvärderingar ställs på spel för den som gått igenom skärselden som en utbrändhet innebär.
De flesta som lyckats återhämta sig och rehabilitera sig tillbaka till ett nytt liv vittnar dock ofta om liknande upplevelser: hur yogan, meditationen eller styrketräningen blev deras väg tillbaka till livet igen. Många upplever framförallt hur skrivandet verkat som en synnerligen läkande aktivitet. Vi pratar inte alltid så ofta om skrivprocessens helande inverkan på psyket, men skrivandet går givetvis hand i hand med att även vårda och kalibrera om sina tidigare destruktiva processer. En vanlig upplevelse vid utbrändhet är till exempel att man känt sig stressad för att man inte levt i enlighet med sina egna livsideal och värderingar. Därför känner man sig ofta påtvingad en falskroll som man varken vill vara i – eller för den delen kan känna igen sig i. Många utbrända vittnar om hur det känts som att de gjort våld mot sitt eget inre en lång period innan de slutligen insjuknade.
Det står klart att det ännu behövs stora forskningsinsatser för att hjälpa våra utbrända tillbaka till ett värdig liv efter utbrändheten. Tills vi har mer klarhet i de här frågorna bidrar dock mindfulnesskunskaperna till värdefulla livräddningsinsatser i Sverige – både bildligt och i värsta fall t.o.m. bokstavligen.